Inlägg publicerade under kategorin ++ 00 44 Anna berättar om sin synskada .

Av xenia alpkut - 14 juni 2018 15:30


 


När Anna var tre år fick hon barnreumatism. Det ledde till en ögonsjukdom som gav henne omfattande synskador.

Idag är Anna 35 år och i drygt tio år har hon levt som blind. Men det var inte förrän två år före synförlusten som hon förstod att hon troligen skulle förlora synen helt.

– Jag tänkte att det händer väl inte mig, säger Anna Bergholtz. Ingen läkare sa rent ut hur det skulle bli. Men till slut fanns det inte mer att göra. Det kändes som rena döden. För vad kan man göra som blind? Hur skulle jag kunna jobba? Och vilken kille ville vara tillsammans med mig?

Anna funderade mycket på hur hon skulle klara sin nya livssituation. Det har tagit tid att anpassa sig, men i dag klarar hon sig bra. Hon berättar att hon gör nästan allt som hon gjorde innan hon förlorade synen.

– Fast jag har bytt från aerobics till spinning, säger hon. Det är inte längre lika lätt att hoppa runt på ett aerobicspass utan att stöta i folk. Sen ser jag färre science fiction-filmer. De är svårare att hänga med i när man inte kan se.

Recenserar film

Men film ser Anna fortfarande. En hel del faktiskt och ett tag hade hon till och med sin egen filmkrönika i magasinet Unique Generation. Numera är hon känd som Sveriges och troligen världens första blinda filmrecensent.

– Många tror att blinda inte ser film, men det är så mycket mer än bara visuellt. Jag har dessutom kompisar som kan viska i biomörkret. Ibland ser jag även syntolkad film. Då berättar en röst vad som händer, på ett särskilt spår på dvd:n eller i en öronsnäcka på bion.

Samma kärlek Anna hyser för film har hon för böcker. Och att läsa är något hon gör mer av som blind.

– Det var jobbigt att läsa när jag fortfarande kunde se litegrann. Nu lyssnar jag på talböcker och det kan jag göra både i sängen, när jag städar och lagar mat.

Anna kommer från Skåne och flyttade till Stockholm 2000. Det var först då hon arbetade på Synskadades Riksförbund som hon kom i kontakt med andra blinda.

– Det var jobbigt i början. Jag tänkte: Ska jag bli som dem? Men snart såg jag att de levde likadana liv som seende. Då ändrade jag uppfattning.

Arbetskamrat blev mentor

En av Annas arbetskamrater, Ulrika, var blind och kom att spela en extra viktig roll när Anna slutligen förlorade synen. Ulrika hade också gått igenom processen att förlora synen.

– Hon blev som en mentor och en god förebild för mig. Till henne kunde jag ställa alla konstiga frågor, som man inte vill göra till vem som helst. Allt från hur man vet när mensen är slut, till hur man på bästa sätt steker en biff.

– Det var skönt att prata med någon som hade en liknande erfarenhet, som förstod sorgen. Även om mina seende kompisar fanns kvar och stöttade mig var Ulrika ovärderlig.

Dåligt bemötande

Synförlusten har inneburit många möten med vården, något som Anna inte är helt nöjd med. Hon menar att bemötandet varit dåligt och särskilt från en del läkare.

– En bokstavligen skuffade ut mig ur rummet, utan att jag hade fått svar på mina frågor. En annan hade ingen aning om att man som blind kan läsa e-post. Hur ska man då kunna ge hopp åt sina patienter om de är på väg att förlora synen?

Mycket av det dåliga bemötandet beror på okunskap, tror Anna. Det är inte bara kuratorer och psykologer man vill ha stöd från, menar hon. Man vill ha ett personligt bemötande från samtliga inom vården. När man skrivits ut från sjukhuset borde någon följa upp och ringa hem.

– Ofta tror folk att allt blir bra så fort man kommer hem, men det är då alla tankarna kommer.

Folk är nyfikna

Men det är inte bara läkare som är okunniga. Det händer att folk på stan kommer fram och frågar hur det är att inte kunna se.

– Det är som att jag skulle gå fram till någon och fråga hur det känns att vara så lång.

Visserligen förstår Anna att folk är nyfikna men hon önskar fler kunde vara mer förstående för hennes privatliv. Ibland frågar folk om hon behöver hjälp när hon är ute och går. När hon tackar nej kan hon höra hur de ändå ibland följer efter för att se hur hon klarar sig.

– Det kan kännas jobbigt. Som att de inte litar på att jag kan klara mig själv.

Lika svårt kan det vara när folk beter sig tvärtom.

– Det blir lite konstigt när de nästan klappar händerna för att jag lyckas hälla upp ett glas vatten.

Som nyblind slutade Anna jobbet på Synskadades Riksförbund. Hon ville göra det hon länge drömt om. Därför utbildade hon sig till journalist. Idag har hon ett eget företag och kombinerar journalistiken med att föreläsa. Framförallt pratar hon om sitt eget lilv, om hur man kan vända motgång till framgång.

– Jag är övertygad om att min blindhet är en tillgång. Och jag hoppas att min berättelse ska inspirera andra.

Olika hjälpmedel

Anna lärde sig punktskrift kort efter synförlusten. Då hon kände sig motiverad gick det relativt lätt. Sen har hon fått lära sig att använda datorn på ett nytt sätt.

– Jag har en talsyntes som läser upp det som står på skärmen. På så sätt kan jag skriva artiklar, e-post och surfa på internet. Jag har också en särskild skrivmaskin som skriver punktskrift.

Hemma är mycket uppmärkt i punktskrift. Som filmer, ljudböcker, cd-skivor och kryddor.

– Jag måste få vara självständig. Och tack vare alla fantastiska hjälpmedel blir jag det.

Hon har en färgindikator. Den talar om vilken färg kläderna har. Klockan är taktil och på den känner hon tiden, Hon har också ett fickminne som hon alltid bär med sig. Då kan hon spela in var hon än befinner sig. Utöver det har Anna personlig hjälp i form av ledsagning.

– Den får jag gratis via kommunen. Jag har rätt till 20 timmar per månad. Då kommer en person och hjälper mig att till exempel gå till gymmet, köpa kläder och uträtta ärenden. Det innebär att jag kan vara lika effektiv och rörlig som när jag var seende.

Läs mer: Synskadades Riksförbund

Personligt biträde

Ett liknande stöd har Anna till sitt företag. Det kallas personligt biträde och är ett ekonomiskt bidrag från Arbetsförmedlingen. Tack vare detta kan hon betala lön till personer som får utföra vissa saker hon på grund av synskadan inte klarar själv. Det kan handla om att läsa post, göra layout, uppdatera hemsidan och ledsaga.

– Utan personligt biträde skulle jag haft svårt att driva mitt företag. Det är guld värt att få denna hjälp.

Duncan är Annas ledarhund

Men Anna tycker att det bästa hjälpmedlet är ledarhunden Duncan. Honom fick hon för snart fyra år sedan. Och idag upplever hon en helt annan frihet.

– När jag enbart rörde mig med vit käpp gick jag in i cyklar och andra hinder. Det väjer hunden för. Dessutom lär sig hunden att gå dit man ska och jag slipper lägga energi på att leta. Det är nästan som att få lite av synen åter.

Men Anna önskar att samhället var mer tillgängligt för ledarhundsförare. Det händer alltför ofta att hon och Duncan inte får komma in på caféer, i affärer och på gym.

– Folk vet inte att ledarhundar får komma in. Det är ett hjälpmedel och ingen skulle väl be någon lämna sin rullstol utanför.

Allergier förs ofta på tal, men enligt Anna är det inget problem.

– Det finns en överenskommelse mellan ledarhundsförare och allergiker. Först till kvarn gäller eller så löser man det på plats.

Fann kärleken

Mycket som Anna oroade sig för i början av sin synförlust har löst sig, till och med det där med kärleken. Anna träffade kanadensaren Martin på en semesterresa till Kuba. Efter sju månader med honom i Kanada bor numera båda i Sverige. Att livet är enklare här som funktionsnedsatt var en avgörande faktor i deras beslut att bo här.

– I Kanada måste man till exempel boka färdtjänst en dag i förväg, jämfört med 30 minuter som jag är van vid från Stockholm. Ledsagning finns bara om du kan bekosta det själv. Så även om vi har mycket kvar att förbättra i Sverige är vi långt före Kanada.

Numera är Anna övertygad om att en funktionsnedsättning inte spelar någon roll för om du kommer att träffa en partner eller inte.

– Om du trivs med dig själv, och inte gör det till något större än vad det är, kommer ingen annan heller att tycka att det spelar någon roll.

Viktigt tillåta sig att sörja

Anna är nu lycklig sambo och hon trodde nog aldrig att livet skulle bli så här bra.


– Fast visst sköljer sorgen fortfarande över mig emellanåt och det kommer den nog alltid att göra. Då är det viktigt att tillåta sit att sörja. Jag saknar ju att kunna se, men ofta när jag varit ledsen repar jag mig igen. Jag tänker att folk inte är lyckligare för att de ser. Alla har liksom sitt och livet går faktiskt vidare.

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Funktionsnedsattningsll/Personliga-berattelser/Anna-berattar-om-sin-synskada/

ANNONS
Av xenia alpkut - 14 juni 2018 15:00

BACILLSKRÄCK


Vad är bacillskräck?

Rädsla för smitta och smuts, det som kallas för bacillskräck, är en fobi som gör att man är rädd för att bli sjuk där man undviker allt som är smutsigt och som man tror kan göra en sjuk.

Vi på Fobikliniken är experter på fobier och kan på ett effektivt sätt hjälpa dig bli av med din bacillskräck, kontakta oss för kostnadsfri rådgivning.

 

Hur påverkas livet av bacillskräck?

Rädsla för smitta och smuts kan göra en rädd för mat, dörrhandtag, sjukhus, att åka kommunalt och olika miljöer där man upplever att det finns mycket bakterier och virus. Orsaken till fobin för bacillskräck är inte riktigt kartlagd men man vet att den ofta är kopplad till andra besvär.

Rädslan för smuts och smitta leder till intensiv och upprepad handtvätt och timslånga reningsprocedurer. Tvångstankarna som skapar ångest och som återkommer gång på gång trots intensiva ansträngningar att få bort dem.

Vad upplever man vid bacillskräck?

Ångest är kroppens reaktion när vi upplever ett hot. Hotet skapas i personens tankar som sedan leder till en fysisk och psykisk anspänning och reaktion.


Tvångshandlingarna med timslånga reningsprocedurer är en följd av tvångstankarna och syftet är att få bort tankarna och kontrollera sin rädsla. Tvångstankarna kan ses som falska varningssignaler som hjärnan skapar då den tror den utsätts för rädsla och hot.

http://fobikliniken.se/bacillskrack-fobi/

ANNONS
Av xenia alpkut - 14 juni 2018 15:00

Jag är jättetrött jämt, även om jag sover är jag jättetrött. Vad ska jag göra åt det, vitaminer hjälper inte.

Raili Jantunen 

Att känna sig trött är som bekant mycket vanligt, och det är lätt att man känner att man måste vila och sova mer för att bli piggare. Men hjälper inte det i första taget, trots att man alltså ger sig själv möjlighet till återhämtning är det kanske snarare så att man vilat och sovit för mycket och bara blir segare av det. Så det kan vara ett första tips, att vila mindre och röra sig och vara igång mer.

Självklart kan man diskutera med vårdcentralen om man upplever att det är en sjuklig trötthet man har, så kollar vi prover som blod och järnvärden och sköldkörteln m m och gör en ordentlig undersökning.


http://www.svt.se/fraga-doktorn/fragor-och-svar-avsnitt-1-2

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10
11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se