Inlägg publicerade under kategorin AA DOKTORN A TILL Ö 👥

Av xenia alpkut - 28 september 2019 00:15

En hjärnskakning orsakas av en stöt eller slag mot huvudet. Den som drabbas kan känna sig illamående och yr och det händer att man tappar medvetandet under en kort stund. Huvudvärk och tillfälliga minnesluckor förekommer också.

Om ett barn har slagit i huvudet hårt eller om man själv misstänker att man har fått hjärnskakning ska man omgående söka vård. En hjärnskakning i sig är egentligen inte farlig men det som kan vara farligt är att man kan även ha fått en blödning i hjärnan. Av den anledningen är det viktigt att uppsöka läkare i samband med huvudskador.

Varför får man hjärnskakning?

En kraftig smäll mot huvudet kan göra så att hjärnan kommer i rörelse. Nervcellerna påverkas då kortvarigt och delar av hjärnans funktioner kopplas tillfälligt bort. Detta kan ske i både större och mindre utsträckning och beror helt på hur kraftig eller allvarlig hjärnskakningen är. En människas hjärna omges av cerebrospinalvätska inne i skallen och det skyddar hjärnan mot mindre skador. En kraftigare smäll mot huvudet kan dock göra så att hjärnan ”studsar” mot skallbenet vilket kan orsaka en hjärnskakning.

ANNONS
Av xenia alpkut - 21 september 2019 00:00

Dålig blodtillförsel på grund av åderförkalkning och diabetes kan göra en benamputation nödvändig. Ny forskning vid Lunds universitet visar att livskvaliteten på flera områden ofta ökar efter ett sådant ingrepp – men att den fysiska förmågan i många fall försämras. Forskaren Ulla Riis Madsen ser en lågt prioriterad patientgrupp som med bättre eftervård och rehabilitering skulle kunna må bättre.

Åderförkalkning och diabetes är de kroniska sjukdomar som oftast ligger bakom försämrad syretillförsel till benen. Komplikationer följer med svåra smärtor och sår som inte vill läka. De drabbade är oftast äldre. Runt hälften dör inom ett år efter benamputationen. Så långt kända fakta. Men sjuksköterskan och doktoranden Ulla Riis Madsen ville ha fler svar. Berörda läkare och sjuksköterskor hjälpte till att ringa in frågorna: Vad är det för ett liv som patienterna får efter amputationen? Hur kan de få bättre psykologisk stöttning medan de är på sjukhuset? Och hur klarar de sig efter att de skrivits ut och kommit hem?

Danska patienters berättelser

Ulla Riis Madsens studier utgick från ortopedkirurgiska avdelningar vid två danska sjukhus. Hon fick tillgång till danska patienters egna berättelser direkt efter ingreppet och följde dem sedan i ett år. Hon mötte personer som först upplevde stark förvirring och brist på kontroll, sedan bearbetning av chocken och en gryende förmåga att se de nya livsvillkoren i vitögat. Så småningom återvände känslan av kontroll över livssituationen, men patienterna pendlade kraftigt känslomässigt genom alla faserna.

– De ville gärna prata. Men när sjuksköterska, läkare och fysioterapeut i samband med utskrivningen pratade om vad som nu skulle hända, brottades patienterna med andra, för dem akuta frågor: Var det rätt beslut att göra amputationen? Kunde detta ha undvikits om jag träffat en annan läkare?, säger Ulla Riis Madsen.

”När får jag min benprotes?” var också en fråga alla ville ha svaret på. Bara var fjärde patient fick snabbt en protes. 74 procent fick en så småningom, men det dröjde i snitt 161 dagar – vilket forskaren tror kan ha påverkat livskvaliteten negativt.


Träningen är central

Efter en amputation är det avgörande att försöka behålla de fysiska funktionerna. Tre veckor efter operationen kunde sex av tio förflytta sig mellan säng och stol. Bland dem som inte lyckades var det dels ålder, dels träning som avgjorde. De som tre veckor efter ingreppet hade kommit igång med träning hade tjugo gånger större chans att klara förflyttningen mellan säng och stol. Forskaren mötte flera patienter där träning och rehabilitering inte erbjudits.

Ulla Riis Madsen minns särskilt en ensamstående man som blev sängbunden, utom vid de tillfällen då hemtjänsten kom och tog upp honom. Han ville inte vara i händerna på personal, utan valde istället att vara tillbaka i sängen redan vid lunchtid – för att stanna i den till morgonen därpå.

– Bara några dagars träning hade kunnat göra stor skillnad.

Men medan den genomsnittliga fysiska förmågan gick ner ett år efter amputationen, gick livskvaliteten på alla andra områden upp för de flesta. Smärtan avtog eller försvann helt och sjukdomskänslan de så länge hade levt med lättade. Skillnaderna i mående varierade dock stort inom gruppen, både fysiskt och psykiskt, och under hela året gick det psykosociala måendet upp och ner.

ANNONS
Av xenia alpkut - 15 september 2019 00:15

 

 

Om du har diskbråck så har en disk som ligger mellan ryggradens kotor brustit och buktar in mot ryggradskanalen. Det är vanligt och gör ofta inte så ont. Men om disken trycker mot ryggmärgen eller nervrötterna, kan det hända att du får ont i ryggen eller ischias, som är en strålande smärta i benet. Oftast går smärtan över av sig själv efter en viss tid, men ibland kan det behövas en operation.

Man kan få diskbråck i hela ryggraden men vanligast är att få det i den nedre delen av ryggen som kallas ländryggen. Näst vanligast är att få diskbråck i övre delen av ryggen som kallas halsryggen. Det är mer ovanligt att få diskbråck i bröstryggen.

Smärtan kan komma mycket snabbt eller utvecklas under en längre tid. Det är oklart vad som orsakar diskbråck men det är större risk att få diskbråck om någon i släkten har det.


Symtom

Om du har diskbråck är det vanligt med något eller några av följande symtom:

  • Ont i ryggen.
  • Smärta som strålar ner i ett ben.
  • Domningar och stickningar i benen.
  • Tyngdkänsla i benen.
  • Svårt att kontrollera rörelserna i benen.
  • Sämre känsel i benet och foten.
  • Svårt att kontrollera urin och avföring.
  • Ont i nacken.
  • Smärta som strålar ut i armarna och fingrarna.
  • Smärta som strålar ut i bröstkorgen

Vad kan jag göra själv?

Om du har fått diskbråck kanske du har väldigt ont och svårt att gå. Men det tar oftast längre tid att bli bra om du ligger i sängen mer än någon dag.

Saker du kan göra för att må bättre:

  • Gör de vardagliga sysslor du känner att du klarar av.
  • Gå tillbaka till jobbet så snart du orkar. Om du har ett stillasittande jobb kan du försöka att stå upp och arbeta om du kan. Om du har ett fysiskt krävande jobb kan du behöva sjukskriva dig ett tag.
  • Försök att motionera så gott det går. Lättare träning stärker dina rygg- och benmuskler.
  • Om du har diskbråck i ländryggen kan du prova att lägga en kudde under benen när du ligger på rygg så att dina höfter och knän böjs.
  • Prova att ligga på sidan i fosterställning.
  • Lindra smärtan med värktabletter om det behövs. Det botar inte diskbråcket men kan hjälpa dig komma igång med vardagsaktiviteter. Receptfria läkemedel finns på apoteket.

Röntgen- och bildundersökningar

Om ryggvärken eller ischiasvärken inte blivit bättre efter fyra till sex veckor brukar läkaren antingen beställa en datortomografi av ländryggen eller magnetkameraundersökning.

En datortomografi som också kallas skiktröntgen, innebär att en dator skapar två- eller tredimensionella bilder genom att avbilda tunna skivor, skikt, av ryggen. Med hjälp av röntgenstrålar kan mjuka delar som diskbråck i ländryggen göras synliga.

En magnetkameraundersökning, MR, är en undersökning där tunna skikt av ryggen avbildas. Här används ett magnetfält för att skapa bilderna istället för röntgenstrålar. En undersökning med magnetkamera ger mycket bra bilder på mjukdelar, såsom diskar och nervstrukturer.



Av xenia alpkut - 15 september 2019 00:00


Polio är en virussjukdom som sprids med avföringen och förorenat vatten. Den kan också spridas mellan människor. Polio kan skada ryggmärgen och orsaka förlamning. De flesta blir friska men sjukdomen kan vara livshotande.


I Sverige vaccineras alla barn mot polio och därför har sjukdomen inte funnits här på många år.

Polio finns fortfarande i några länder i Asien och Afrika.

WHO, världshälsoorganisationen rekommenderar en extra femte dos om du ska resa till ett land där det finns risk att smittas med polio. Du kan annars riskera både att själv få sjukdomen och att sprida den vidare. Många som smittas av viruset blir inte själva sjuka, men kan ändå smitta andra.


 

Av xenia alpkut - 8 september 2019 07:30



Följande text – Basfakta om hiv och aids – är framtagen i samarbete med doktor Anders Blaxhult på Venhälsan, Södersjukhuset i Stockholm.

Vad är hiv?

Hiv är ett virus. Namnet är en förkortning och betyder på svenska humant immunbristvirus (på engelska Human Immunodeficiency Virus). Hos en person som blir infekterad av hiv angriper och förstör viruset de vita blodkropparna, som kallas T-celler eller ”hjälparceller”. Dessa celler har en viktig roll i vårt immunförsvar (kroppens försvar mot sjukdomar). Hivviruset förstör alltså immunförsvaret. Viruset förökar sig snabbt i kroppen samtidigt som immunförsvaret försvagas. Det brukar ta lång tid från smittotillfället till dess att personen blir allvarligt sjuk. Förloppet är olika hos olika individer men det tar i genomsnitt omkring tio år. Enda säkra sättet att veta att man har hiv är genom ett hivtest. Läs mer om hivtest här.

Det finns behandling

I dag finns det effektiva behandling att få vid hiv. behandlingen består av antivirala mediciner, som kallas för hivmediciner. Det finns inget botemedel för hiv. Behandlingen är livslång som vid kroniska sjukdomar. Med dagens effektiv hivmediciner har en person som lever med hiv lika lång uppskattad medellivslängd som den generella befolkningen. Behandlingen minskar virusnivåerna, så att hiv inte kan skada immunförsvaret. I dag har 95 procent av alla som lever med hiv i Sverige så pass låga virusnivåer att det kallas för omätbar virusnivå. Har en person omätbar virusnivå kan hiv inte längre överföras vid varken sex eller vid graviditet. Läs mer om vård och behandling här.

Av xenia alpkut - 8 september 2019 00:15

Hår är trådformiga proteinutväxter från hårsäckar i huden hos däggdjur. Håret har olika funktioner hos olika arter. Bland annat kan det skydda mot höga eller låga temperaturer i omgivningen, minska friktionen (till exempel i armhålorna), användas som känselspröt (morrhår), skydda mot UV-ljus eller fungera som försvar mot fiender (igelkottens taggar). Hos andra djur än människor kallas håret ofta för päls. Grövre hår kan kallas för borst. Hår från hästars man och svans benämns tagel. Huvudkomponenten i hår är keratin. Keratiner är proteiner, långa kedjor med aminosyror. Det mänskliga håret kan, i likhet med huden, bli föremål för sminkning.

Leddjur som humlor och fågelspindlar har hårliknande utskott från hudskelettet. Dessa består av kitin och kallas setae.


Människans hår





Håret består av en fri del, som kallas hårskaft eller hårstrå, och en i huden nersänkt del, den så kallade roten. Roten omges av en hårfollikel, också kallad hårsäck. Invid hårsäcken finns talgkörtlar och till hårsäcken fäster muskeln musculi arrectores pilorum. Varje hårstrå består av medullacortex och kutikulan.[1] Medulla är märgen av hårstrået och finns innerst.[2] Cortex, som är barken som omger märgen är en mycket organiserad struktur och fungerar som den primära källan för hårstråets mekaniska hållfasthet och vattenupptagning. Cortex innehåller melanin, som ger färg åt fibern utifrån mängd, distribution och typ av melanin. Kutikulan är det yttre höljet som omger cortex. Dess komplexa struktur glider isär när håret växer och omsluts av ett molekylskikt av lipider som gör att håret stöter bort vatten.[1] Människans hår består till största delen av proteinet α-keratin.

Håret växer endast inne i hårsäcken, nämligen i rotens understa del, där cellerna delar sig mitotiskt. Därifrån vandrar cellerna uppåt mot skaftet där de keratiniseras och dör. Den enda "levande" delen av håret finns alltså i follikeln. Det synliga hårstrået uppvisar inte någon biokemisk aktivitet och kategoriseras som "död". Hårstrået har en tillväxtfas (anagenesfas) och en vilofas (telogenesfas) som följer på varandra. Under tillväxtfasen är hårfolliklarna långa och bulliga och håret växer utåt med en hastighet på cirka 1/3 mm per dag. Efter tre till sex månader (hår i armhålan och könshår har längst tillväxtcykel) stannar tillväxten, follikeln krymper och roten växer fast. Efter en tids vila så börjar en nytillväxtperiod och då puttas det gamla hårstrået ut & de nya strået börjar växa ifrån papillen. Huvudhår har mycket längre tillväxtperioder och blir mycket längre innan de fälls. Det beror på arvsanlag. [3]



Av xenia alpkut - 6 september 2019 01:15

 



Vattkoppor är en vanlig infektionssjukdom som orsakas av ett virus. Den är mycket smittsam och de flesta får vattkoppor redan som barn. Vanliga symtom är feber och vätskefyllda blåsor, som kan klia mycket. Symtomen är ofta besvärligare ju äldre du är när du får vattkoppor. Sjukdomen brukar läka av sig själv.

Du kan bara få vattkoppor en gång. När du har haft sjukdomen blir du immun. Då kan du träffa personer som har vattkoppor utan att bli sjuk. Du kan heller inte få bältros av att träffa en person som har vattkoppor, trots att sjukdomarna orsakas av samma virus.


  • feber
  • huvudvärk
  • trötthet
  • röda utslag på överkroppen, armarna och benen.

Symtom på vattkoppor


Det brukar ta mellan tio och tjugo dygn från att du smittas tills de första symtomen märks. De brukar vara feber, huvudvärk och trötthet. Efter ett par dagar bildas röda utslag, oftast på överkroppen. De kan sprida sig till ansiktet, hårbotten, armarna och benen. Utslagen kan komma överallt på kroppen. De kan komma på slemhinnor, som i munnen, i halsen, vid ändtarmsöppningen, på blygdläpparna eller på penisen.


Utslag och blåsor som kliar

Utslagen börjar som röda prickar, som blir knottror och till slut blåsor med en genomskinlig vätska i. Har du mörk hud kan utslagen vara svåra att se innan blåsorna kommer. Blåsorna kliar ofta. Utslagen kan komma i flera omgångar, under fyra till fem dagar. Vid varje omgång kan du få lite feber.

Hur många blåsor du får kan variera. En del får bara några enstaka blåsor, medan andra får blåsor över hela kroppen. Efter någon dag spricker de och små sårskorpor bildas. Efter några dagar torkar skorporna och trillar av. Blåsorna brukar läka fint, utan att bilda ärr.

Av xenia alpkut - 3 september 2019 13:30

Downs syndromlatin Morbus Down, är ett syndrom som beror på en kromosomrubbning. En person med Downs syndrom har tre exemplar av kromosom nr 21 istället för det normala två, så kallad Trisomi-21 (alternativt delar av den extra kromosomen). Detta leder till en utvecklingsstörning som kan variera från mycket lindrig till grav.

Downs syndrom har sitt namn efter John Langdon Down, den brittiske läkare som år 1866 blev den första att beskriva syndromet. Det var tidigt i hans karriär när han jobbade som medicinsk föreståndare på en institution för barn med inlärningssvårigheter som han upptäckte att barnen hade liknande ansiktsdrag. Down lyckades dock aldrig komma fram till orsaken till detta tillstånd. Efter Downs död 1896 fortsatte många med hans arbete, men på grund av den begränsade tekniken dröjde det till slutet av 1950-talet innan man kom fram till orsaken till tillståndet.[1] Upptäckten att det hela berodde på en extra kromosom nr 21 gjordes av Jérôme Lejeune år 1959. Tillståndet karakteriseras av en kombination av större och mindre avvikelser hos personen. Downs syndrom hänger ofta samman med vissa begränsningar av de kognitiva förmågorna och den fysiska tillväxten, samt karakteristiska ansiktsdrag. Det går att upptäcka Downs syndrom hos ett foster genom ett så kallat fostervattenprov under graviditeten.

En äldre term för Downs syndrom är mongolism och då kallades en person som hade syndromet för mongoloid. Uttrycket uppfattas idag som kränkande. Uttrycket mongolism uppkom på grund av det så kallade mongolvecket. Vecket vid ögat som personer med Downs syndrom har, vilket också är vanligt hos folk med östasiatisk bakgrund.

Personer med Downs syndrom har vanligtvis en kognitiv förmåga som är lägre än genomsnittet och har ofta en utvecklingsstörning som spänner från lindrig till måttlig. Ett litet antal av personerna har en grav till djup utvecklingsstörning. Incidensen att ett barn skall födas med Downs syndrom är 1 per 800-1 500, även om det statistiskt sett är mycket vanligare om modern är äldre. Från 31 års ålder till 40 ökar risken från 1 av 800 till 1 av 84, och 1 av 44 vid 50 års ålder.[2] Andra faktorer kan också spela roll.

Många av de vanliga fysiska särdragen hos personer med Downs syndrom kan även uppkomma hos personer med en normal uppsättning av kromosomer. För att särskilja detta används Halls kriterier som består av 20 kännetecken. Om barnet har 12 av dessa är diagnosen klar.[3] Några av kännetecknen inkluderar en onormalt liten haka,[4] ett ovanligt runt ansikte, makroglossi, det vill säga en utskjutande eller förstorad tunga,[5] mandelformade ögon på grund av ett mongolveck på ögonlocket, kortare lemmar och små händer som har en enda fåra i handflatan (som sträcker sig över handflatan), små fötter, lågt sittande öron, tjockt skinn i nacken, muskelsvaghet och ett avstånd mellan stortån och den andra tån som är större än vad som är vanligt. Personer med Downs syndrom har en ökad benägenhet att få problem med hjärtat, gastroesofageal refluxsjukdom, återkommande infektioner i örat, obstruktiv sömnapné samt problem med sköldkörtelnmed mera.

Att tidigt stödja familjerna, undersöka barnen efter vanliga problem, behandla dessa medicinskt när de upptäcks, en befrämjande familjemiljö, och deltagande i yrkesskolor kan förbättra den allmänna utvecklingen för barn med Downs syndrom. Även om vissa av de genetiska begränsningarna som följer Downs syndrom inte kan överkommas kan utbildning och en god omvårdnad förbättra livskvalitén.[6]

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se