Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - Måndag 3 sept 07:00

Kloskador

Skadade klokapslar är en vanlig orsak till veterinärbesök för hundar. Inte sällan har de fastnat i något och fläkt upp klokapseln. Ibland har hela klon och en del av tåbenet slitits av. Det kan blöda ymnigt men det förekommer att man inte uppmärksammar något blod alls. Hunden kan halta och slickar oftast på tassen.

Det är lätt hänt att fastna med en klo i underlaget. Händer detta när hunden springer så är det mycket stora krafter som påverkar klon. Är man som ägare noga med att klippa sin hunds klor så minskar man risken för klokapselbrott. Dessa skador ska skiljas från klokapselavlossning som innebär att klokapslarna lossnar eller går sönder utan något direkt yttre våld. Oftast sker inte heller någon blödning. Oraken till klokapselavlossning kan vara bland annat infektioner, tumörer och autoimmuna sjukdomar.


Glöm inte sporrarna
Sporrarna kan lätt glömmas bort. Har man en hund som sliter sina övriga klor bra och inte behöver klippas så ofta, kan sporrarna hinna blir riktigt långa innan det upptäcks. I värsta fall kan de växa runt ett helt varv och tränga in i huden i tån och orsaka mycket smärta. Även sporrarna kan fastna i underlaget och fraktureras. Många tror att sporrar på baktassarna, som endast några få raser har, är de klor som oftast drabbas av problem. Så är dock inte fallet, det är betydligt vanligare att övriga klor drabbas av skador. Därför är det ytterst tveksamt att operera bort sporrar ur förebyggande syfte.


ANNONS
Av xenia alpkut - Torsdag 9 aug 10:30


Skadade klokapslar är en vanlig orsak till veterinärbesök för hundar. Inte sällan har de fastnat i något och fläkt upp klokapseln. Ibland har hela klon och en del av tåbenet slitits av. Det kan blöda ymnigt men det förekommer att man inte uppmärksammar något blod alls. Hunden kan halta och slickar oftast på tassen.


Det är lätt hänt att fastna med en klo i underlaget. Händer detta när hunden springer så är det mycket stora krafter som påverkar klon. Är man som ägare noga med att klippa sin hunds klor så minskar man risken för klokapselbrott. Dessa skador ska skiljas från klokapselavlossning som innebär att klokapslarna lossnar eller går sönder utan något direkt yttre våld. Oftast sker inte heller någon blödning. Oraken till klokapselavlossning kan vara bland annat infektioner, tumörer och autoimmuna sjukdomar.

ANNONS
Av xenia alpkut - Torsdag 9 aug 00:15


Hyenor (Hyaenidae) är en familj i ordningen rovdjur (Carnivora). Till det yttre liknar de hunddjuren, men tillhör underordningen kattliknande rovdjur (Feliformia). Familjen utgörs idag av fyra arter som förekommer i Afrika och Asien. Vad gäller socialt beteende och val av föda finns stora skillnader mellan arterna. Hyenor delas in i två underfamiljer, där den ena omfattar tre arter vilka jagar ryggradsdjur (fläckig hyena) eller är asätare (övriga arter), medan den andra underfamiljen utgörs av jordvargen som främst livnär sig av termiter. Familjen uppkom under miocen och under evolutionens gång har det funnits omkring 70 arter varav fyra finns kvar. Hyenornas närmsta släktingar är manguster och de andra rovdjuren inom familjen Eupleridae, som enbart förekommer på Madagaskar. Det största hotet mot hyenorna är människans jakt på arterna.



Torsdag är en veckodag som kommer efter onsdag och före fredag. Enligt äldre uppfattning veckans femte dag, men sedan internationell standard infördes 1973 räknas torsdagen som veckans fjärde dag. [1]

Av xenia alpkut - Lördag 4 aug 18:30

Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant,[1] samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.


Systematik

Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[2] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som MoeritheriidaeDeinotheriidaeGomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[2] och Stegotetrabelodon.

Ett förenklat kladogram för familjen visas här nedan.



Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[2] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[2]

 

Av xenia alpkut - Lördag 4 aug 18:15

 

  Giraff (Giraffa camelopardalis) är ett afrikanskt däggdjur som kan bli över fem meter högt och är därmed det högsta nutida landlevande djuret i världen.[2] Den livnär sig på att beta löv från träd och buskar. Giraffen ingår i däggdjursgruppen idisslare, som i sig är del av ordningen partåiga hovdjur. På grund av en kraftig minskning av giraffpopulationen med upp till 40% de senaste 30 åren kategoriserade IUCN år 2016 arten som sårbar (VU).



Mankhöjden för båda kön varierar mellan 2,4 och 3,7 meter.[2][3] Därtill kommer en upp till 2,4 meter lång hals.[4] Hanar når en genomsnittlig höjd på 5,3 meter och väger mellan 1 100 och 1 900 kg.[2] Den största höjden för en individ som var känd 1999 var 5,88 meter.[2] Honorna är cirka 4,3 meter höga och med en vikt på 700 till 1 200 kg lite lättare.[4] Vid födseln är giraffkalvarna omkring 180 centimeter höga och väger 45–70 kilo.[4] Giraffen har, som nästan alla andra däggdjur, undantaget manater och sengångare, sju halskotor. Hos giraffen är dock dessa mycket förlängda. För att kunna pumpa blod till och från hjärnan genom den långa halsen har giraffen ett mycket kraftigt hjärta. Det kan pumpa upp till 60 liter blod genom kroppen per minut, väger cirka 12 kilogram och skapar ett blodtryck upp till tre gånger högre än hos människan.[5] Giraffens blåsvarta tunga är lång och muskulös, kan bli 45 centimeter lång och används för att gripa föremål.[6] Med tungan kan den till exempel nå blad utan att skadas alltför mycket av grenarnas taggar.

Av xenia alpkut - Tisdag 31 juli 00:15

 

Paddor är en icke-taxonomisk grupp av arter i ordningen stjärtlösa groddjur. Således har arterna inte nödvändigtvis närmare släktskap med varandra, än med andra arter inom ordningen. De skiljer sig från grodorna främst genom sin torra, läderartade hud och att de snarare kryper än hoppar fram som grodorna. Paddornas karaktärsdrag är ett resultat av konvergent evolution av groddjur som lever i torra biotoper. Paddor förekommer i tropiska och tempererade regioner över hela världen. Europeiska arter hotas främst av habitatförstörelse eller på grund av trafikleder som ligger mellan deras olika reproduktions- och levnadsområden.

Av xenia alpkut - Torsdag 26 juli 09:15

Krokodiler (Crocodylidae) är en familj av ordningen krokodildjur. De är större kräldjur som lever i anslutning till vatten i AfrikaAsienAmerika och Australien. Beroende på taxonomi räknas 13 eller 14 nu levande arter till familjen.


Utseende och anatomi


Saltvattenkrokodilen, eller deltakrokodilen som den också kallas, är den största arten. De största intygade måtten för arten är 6,3 meter längd och något över ett ton i vikt.[1] Nilkrokodilen är den näst största och kan bli upp till 5,5 meter lång och väga ungefär ett ton.[2] Den minsta arten är dvärgkrokodilen som vanligen har en längd av 1,6 meter (sällan upp till 1,9 meter).[3] Krokodilernas färg kan variera mellan grön, brun och grå. Krokodilernas nosar är smalare och spetsigare än nosen på Alligatorer och kajmaner medan krokodilerna har bredare nos än gavialen.

Krokodiler har mycket bra hörsel, bra syn och de ser färger. De har en genomskinlig blinkhinna som fälls ner när de jagar under vattnet. Blinkhinnan ger även ett skydd för ögat.



Av xenia alpkut - Lördag 14 juli 18:00

Ormar förekommer nästan över hela jorden. Allmänt ligger deras utbredningsområde mellan 63° nordlig bredd och 43° sydlig bredd. Den nordligaste arten är huggormen, som förekommer i Skandinavien, och den sydligaste är Bothrops ammodytoides som lever i Patagonien. Inom utbredningsområde finns det dock några öar och ögrupper där ormar saknas. Dessa är Irland, Island, Azorerna, Bermuda, Nya Zeeland och Hawaii.

Under evolutionens lopp har ormar anpassat sig till olika habitat. Det finns arter som lever på land eller under jorden, arter som lever i vatten (i både salt- och sötvatten) och arter som lever i träd. En del arter förekommer i flera av de nämnda habitaten. De områden där det finns många olika resurser och ett flertal ekologiska nischer har det största antalet ormarter. Den största artrikedomen finns därför i tropikerna. Trots det finns det ändå ormar i till synes ogynnsamma regioner som öknar och bergskedjor.



I Sverige förekommer arterna huggorm (Vipera berus), snok (Natrix natrix) och hasselsnok (Coronella austriaca). Sveriges ormar är alla fridlysta. Kopparödla kallas ibland för kopparorm eller ormslå men är alltså en ödleart och inte en orm. Huggormen är den enda giftiga ormen i Sverige, men dess bett är sällan livshotande för en vuxen människa.


Kännetecken


Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Kroppslängden varierar kraftigt mellan olika ormar. Arterna i familjen maskormar är bara 15 centimeter långa. Störst bland ormarna är Nätpyton som kan nå en kroppslängd på nära 10 meter. Även vad gäller tvärsnittet finns skillnader. Det kan vara runt, ovalt, nästan trekantigt eller ha formen av ett toastbröd.

Ormarnas mun är formad så att de kan sträcka ut tungan utan att behöva öppna hela munnen. Vissa ormar kan öppna munnen så mycket att de kan svälja ett helt vildsvin. Könsdimorfism förekommer hos ormar i sällsynta fall. Till exempel är honor av huggormen (Vipera berus) mer brun- eller rödaktiga än hanar och honornas mönstring är inte så tydlig.


Även kroppsfärgen varierar. Några icke-giftiga arter har under evolutionens gång skaffat liknande färg som giftiga arter för att skydda sig mot fiender.


Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11 12 13
14
15 16
17
18
19 20 21 22 23
24 25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se