Alla inlägg under september 2019

Av xenia alpkut - 16 september 2019 16:00

Den 2 augusti 2018 sköts 20-årige Eric Torell ihjäl av polis i centrala Stockholm. Nu har den sista rättegångsdagen avslutats, och domen för de tre poliser som står åtalade för tjänstefel och vållande till annans död väntas komma den 3 oktober. SVT Nyheter rapporterade direkt från rättegången.

Eric Torell, som hade Downs syndrom och autism, sköts efter att poliserna trott att han var beväpnad. Med sig hade han ett lekaksvapen – eller en replika, om försvaret får bestämma.

Åklagare Martin Tidén yrkar på villkorlig dom och dagsböter, respektive dagsböter. De tre poliserna nekar till brott.

Nöjd med dagen

Försvarsadvokaten Anton Strand, som representerar polisen som står åtalad för vållande till annans död, är nöjd med dagen.

– Det har varit en värdig rättegång, alla har kommit till tals, säger han.

Han säger att han har svårt att se att domstolen skulle välja att fälla.

– Jag förväntar mig ett ogillat åtal. Skulle vi överraskas har jag svårt att tänka mig att man inte skulle vilja ha en prövning i nästa instans, säger Anton Strand.

Ryggen mot?

Åklagaren menar att poliserna borde ha slutat skjuta när Eric Torell vände ryggen mot dem, för att det då inte längre skulle vara en hotfull situation.

Men försvaret menar att det rör sig om en så pass kort sekvens att det är svårt att det inte går att göra skillnad på skott som avfyrades innan respektive efter att Eric Torell vände sig om.

– En person som vänder ryggen till och är beväpnad kan fortfarande vara livsfarlig, sa Anton Strand under rättegången.


Eric Torell rörde sig långsamt och trodde alla var snälla, berättar hans mamma i rätten på måndagen. Samtidigt vittnar en av de åtalade poliserna om en situation som han beskriver som skräckfylld och farlig.

Den fjärde förhandlingsdagen inleddes med att Eric Torells mamma, Katarina Söderberg, hördes som målsägande.

Åklagare Martin Tidén frågar bland annat hur snabbt 20-åringen kunde röra sig. Enligt mamman gjorde Erics diagnoser honom osmidig.

– Han gick klumpigt. Han satte ner främre delen av foten före hälen vilket ger en stapplande framåtlutande… jag kommer inte på något ord. Inte en smidig gång, säger hon och tillägger att han inte kunde springa fort.

Fick leksaksvapnet som barn

Hon berättar även att sonen inte hade någon uppfattning om olika faror.

– Hans utgångsläge var att alla är snälla eftersom han inte visste något annat.

Det leksaksvapen som Torell bar på vid olycksnatten hade han fått som femåring, enligt Katarina Söderberg. Hon menar att hon inte hade sett honom leka med den sedan han var ett barn.

Hotfull person i området

Därefter förhörs den polis som åtalas för tjänstefel. I rätten berättar han om när han och hans patrull fick larmet utanför klubben F12 i Stockholm om att en man gick runt beväpnad i ett område i Vasastan. I det aktuella området finns det en person som är markerad som farligt i polisregistret och har tidigare bland annat hotat med att skjuta poliser.

Han fortsätter sedan att berätta om den rädsla han kände på plats på den innergård där dödsskjutningen ägde rum.

– Jag ser direkt att det är ett större vapen än en pistol. I det här skedet blir jag rädd för jag förstår att det här är väldigt farligt.

”Skjuts fort under kort tid”

Enligt polisen höjer Torell vapnet mot honom och strax därefter avlossar polisen sitt tjänstevapen, övertygad om att patrullen blev beskjuten.

– Jag väljer att öppna verkanseld mot den här personen med mitt vapen. Min uppfattning är att det skjuts väldigt fort under en kort tid. Sedan ser jag att den här personen går ner på marken. Då slutar jag skjuta, säger han.

Även den polis som åtalas för vållande till annans död, alternativt tjänstefel beskriver händelseförloppet som extremt snabbt. Han berättar att han upplevde det som att Eric Torell siktade på en av kollegerna.

ANNONS
Av xenia alpkut - 16 september 2019 13:29

– Jag anser att det är allvarliga misstag som har begåtts, sa åklagaren.

– Ett godtagbart handlande hade varit att sluta skjuta när Eric Torell vände ryggen mot poliserna. Då utgjorde han inte längre något hot.

Tomas Nilsson, som företräder Eric Torells familj, beskrev det inträffade som en ”oerhörd tragedi”.

– Våldet som har använts har varit uppenbart oförsvarligt.

Försvarsadvokaterna: De hade rätt att skjuta

Senare under förmiddagen pläderade advokat Thomas Nilsson, som försvarar den polis som tjänstgjorde som insatschef.

Han sågade åklagarens resonemang på punkt efter punkt.

– Jag hör vad åklagaren säger, men jag förstår fortfarande inte vad han menar.

– Han menar att min klient borde ha gjort en realistisk hotbildsbedömning om att man riskerade att möta en farlig, beväpnad man. Det är ju en felaktig bedömning, utifrån vad vi vet i dag. 

Senare i utläggningen återkom Olsson till det resonemanget:

– Om polisen skulle agera som åklagaren menar, alltså att göra realistiska men helt felaktiga hotbildsbedömningar, så skulle det blir väldigt svårt att sköta arbetet.

Under eftermiddagen ska de två andra polisernas försvarare hålla sina avslutande anföranden.

Aftonbladet är på plats och rapporterar direkt från förhandlingarna.



ANNONS
Av xenia alpkut - 16 september 2019 12:02

Åklagaren yrkar på villkorlig dom för Torell-skott

Publicerad idag 10.19


Åklagaren yrkar på att den 31-årige polis som sköt det dödande skottet mot 20-årige Eric Torell ska dömas till villkorlig dom och dagsböter för vållande till annans död.

Det framgår av åklagarens plädering, när rättegången om dödsskjutningen i dag gick in i sin slutfas.

Den 36-årige polis, som också sköt Torell, bör dömas till dagsböter för tjänstefel, enligt åklagaren. Tre poliser står åtalade för tjänstefel och vållande till annans död, vid rättengången som avslutas i dag.


Av xenia alpkut - 15 september 2019 20:24

 

 

 

Lars Liedegren, 79, fick armen avbiten av en krokodil på Skansen 

Nu berättar han själv i Aftonbladet om händelsen.

– Det kändes som att krokodilen försökte dra mig över glaset. Det blev totalt tyst, det var bara jag som skrek, säger han till tidningen.


En kväll i augusti hade herrklubben Travellers Club sin årliga kräftskiva på Skansenakvariet i Stockholm. 

Under middagen skulle en av deltagarna, Lars Liedegren, hålla tal och klev då upp på trappavsatsen framför krokodilernas damm.

Han hade tänkt sjunga en sång men hann inte förrän krokodilen hoppade upp och bet tag i hans vänstra arm, berättar han för Aftonbladet. 


Dragkamp

Han beskriver att den gemytliga stämning som dittills präglat tillställningen förbyttes i panik.

Med hjälp av andra personer och en sopkvast kunde han till sist komma ur krokodilens käftar, berättar han för Aftonbladet.

– Det kändes som att den försökte dra över mig över glaset. Det blev en dragkamp mellan krokodilen och mina bröder som försökte hjälpa mig. Jag var som en gummisnodd mellan dem, säger han till tidningen.

Andra gäster försökte stoppa blodflödet från hans arm med ett skärp och försökte samtidigt hålla honom vid medvetande. Han fördes till sjukhus där han opererades.

När han vaknade morgonen därpå berättade läkaren att man hade fått amputera hans vänstra arm ovanför armbågen.

Vill inte hänga läpp

Lars Liedegren fick vara kvar på sjukhuset i tre veckor och har därefter gjort flera återbesök för att kontrollera att skadan läker. Han lider av fantomsmärtor i den förlorade armen och konstaterar att det är svårt att klara vardagliga sysslor som att klä på sig med bara en arm. Men samtidigt säger han till Aftonbladet att han inte vill dra ner på tempot – och att en tröst är att han kan spela golf med en arm. 

Han kommer nu att bearbeta traumat med samtalsstöd. 

– På något sätt måste man svälja förlusten och inte hänga läpp. Jag tror att människan är konstruerad så att det i stället växer fram nya, kreativa möjligheter. Folk som hamnat i svåra situationer beskriver det ofta som att livet börjar på nytt. Att det finns fördelar och nackdelar med allting, säger han till Aftonbladet. 

Läkaren Peter Möller, som också är kungens livmedikus, har tidigare berättat hur han försökte stoppa blödningen från armen. 

– Jag är gammal jourläkare men hade inga prylar med mig, så vi snörde av honom med en livrem. Även om vi tog i, blödde han i alla fall. Så min kollega satt och klämde runt armen hela tiden, har han berättat.  

Av xenia alpkut - 15 september 2019 12:03

Symtom

Vanliga symtom vid ME/CFS är

  • trötthet som inte går över när du vilar
  • sjukdomskänsla som utlöses när du anstränger dig och som kvarstår i mer än 24 timmar
  • problem med sömnen
  • ont i halsen
  • svullnad i lymfkörtlarna
  • smärta i lederna
  • svaghet i musklerna
  • huvudvärk
  • magbesvär
  • svårigheter med koncentrationen
  • minskad tolerans för stress.

 För att få diagnosen ME/CFS ska din aktivitetsförmåga och funktionsförmåga vara mindre än hälften jämfört med innan du insjuknade. Hur mycket symtom du får beror på om du har fått diagnos, behandling och anpassning i ett tidigt eller senare skede av sjukdomen.

Av xenia alpkut - 15 september 2019 01:00

Alla barn och tonåringar behöver en stöttande vuxen i sitt liv.

Inte minst ett barn som mår dåligt – men hur ska man som vuxen agera?


Psykisk ohälsa är det största folkhälsoproblemet bland barn och unga i dag. Att finnas där som förälder och stötta är av största vikt – men det är ofta lättare sagt än gjort. Framför allt tonåringar drar sig ofta undan, men de flesta vill ändå att vi som vuxna ska närma oss.

– Till och med i de bråkigaste perioderna finns det tillfällen då ditt barn behöver dig. Ta vara på sådana tillfällen. Vad du än har fått höra tidigare, hur dum du än är, så är du ändå den som ditt barn behöver få komma till och känna att du finns där. Lyssna, fråga, stötta. Det är det som är att vara förälder och vuxen, säger Catarina Nylund, kurator på Bris.

Av xenia alpkut - 15 september 2019 00:30


Sandra Stenberg kände att livet lekte.

Hon hade precis flyttat in i ett radhus med sin sambo David. De planerade för framtiden och på helgerna umgicks de med vänner och gjorde fjällturer med hunden.

Sedan fick Sandra ME/CFS och allt förändrades.

– Jag skulle hellre kapa av en arm än att ha den här sjukdomen, säger hon.


Hösten 2017 fick Sandra Stenberg, 26, de första indikationerna på att allt inte stod rätt till.

Efter att i stort sett aldrig ha varit sjuk blev hon gång på gång förkyld. Hon tvingades sjukanmäla sig från jobbet och all hennes energi var som bortblåst.

– Jag kände direkt att något var fel och att jag måste få hjälp. Men ingen förstod vad det var, säger Sandra.


En dag kollapsade hon plötsligt i hemmet i Arvidsjaur. Hennes sambo David fick inte kontakt med henne på flera minuter. Väl på sjukhuset konstaterades det att Sandras hälsotillstånd var i botten. Bland annat var både hennes lever- och blodvärden dåliga. Hon fick ta prover och träffa olika läkare för att undersöka vad som var fel med henne.

– Jag fick åka fram och tillbaka till sjukhuset och fick till en början en otrolig hjälp. Min första läkare gjorde allt han kunde för att hjälpa mig och utesluta sjukdomar så långt hans kunskap räckte. Men ingen förstod varför jag mådde dåligt, säger Sandra, som blev allt mer försvagad.

Hon kunde inte längre arbeta. Hon tvingades lämna bort sin hund. Fjällturer, att umgås med vänner, resa, köra bil, bjuda folk på middag. Ingenting klarade hon längre av.

Och från sjukvården blev hon misstrodd.

– Det kändes som att de slutade tro på mig. En ny läkare skickade bara hem mig och sa att ”du är väl bara trött och har låg smärttröskel”.


Väntetid på hjälp: 24 månader

Efter att ha kämpat med sjukvårdsbesök i två år konstaterades det till slut att Sandra troligtvis har ME/CFS. Nyligen fick hon en remiss till en specialklinik utanför Stockholm, där hon kan utredas vidare av specialister på ME/CFS. För att få komma dit krävdes det att alla andra sjukdomar hade uteslutits.

Problemet är att väntetiden är 24 månader. Minst.

– Just nu är hela livet på paus. Vi ville ju skaffa familj men det finns ingen möjlighet att göra det. Det är väldigt isolerat. Det här är ingen livskvalitet för någon som är 26 år.

Hur mår du just nu?

– Jag har en otrolig värk varje dag. Det är som jag fått en dom. De säger åt mig att jag inte kommer bli bättre.

Visste du vad ME var innan du blev sjuk?

– Nej, jag fick höra det första gången hos läkaren. Först tänkte jag ”okej, hur länge har jag kvar att leva?”. När jag sedan läste på om sjukdomen kände jag tvärtom att ”jag vill inte leva med något sådant här”. Kapa hellre av en arm på mig så jag blir frisk än att ha den här sjukdomen, säger Sandra.

Av xenia alpkut - 15 september 2019 00:30


Alldeles snart har det gått nio månader och vi ska få en ­bebis, om nu allt blir som tänkt.

Egentligen bär det mig emot att behöva säkra upp glada förväntningar med de där sista nedstämda orden men det är svårt att låta bli när rubriker så gott som dagligen påminner om att förlossningsvården krisar. En kris som enligt en rundringning som SR:s Ekot har gjort dessutom ska vara värre i år än tidigare.

13 av 19 av Vårdförbundets avdelningar säger att läget är mer kritiskt just i sommar och att barnmorskor runt om i Sverige känner stor oro.

Bakgrunden är till stor del personalbrist – 80 procent av ­landstingen har svårt att rekrytera barnmorskor och mycket beror på lönesättning. Och så samtidigt efterspelet av en vår där huvudstaden har blivit en förlossningsklinik fattigare i stället för rikare. Inte för att förlossningskrisen på något sätt är unik för ­landets storstäder. Det tycks vara ungefär lika illa från norr till söder.

Det är så många kvinnor som ­vittnat om vad förlossningskrisen gör med en: både oron inför och de som sedan farit illa. Kvinnor som berättar om förlossningsskador som kommer att bestå hela livet, kvinnor som blivit avvisade, som tvingats föda i bilen. Bemötanden som inte alls har blivit som tänkt. Och så politikerna som bara beklagar men som vägrar agera.

Beror ignoransen på att barna­födande är en kvinnofråga? För att det är vi kvinnor som både föder och till största del jobbar med att förlösa? Eller är det för att det i dag, i Sverige 2016, fortfarande nästan avfärdas som den mest naturliga sak i världen – något kvinnor bara klarar av? Som prins Daniel uttryckte det efter Victorias senaste förlossning med bokat rum, överläkare, barnmorska och undersköterska, ”en urkraft”?

Det finns naturliga orosmoln inför en förlossning som jag tror de ­flesta drabbas mer eller mindre av, men det borde liksom räcka med det.

Att dessutom behöva oroa sig för att kanske inte få plats eller för att bli ännu en kvinna i statistiken över förlossningsskador tar så onödigt mycket energi och förstör den där sista tiden av pirrig förväntan.

I väntrummet hos min barn­morska ligger en tvåsidig broschyr från landstinget som är menad att lugna oss blivande mödrar. Innehållet består av information om att det går att kolla upp vilka förlossningar som har flest planerade födslar och därför riskerar att bli överfulla, och vilka som har något färre. Så nu vet jag i alla fall var jag mest troligen kommer att bli hänvisad om det skulle bli ­aktuellt (men jag skulle ljuga om jag påstod att det fått min oro att försvinna).

Jag vet inte vad som krävs för att situationen ska bli bättre men jag vill i alla fall våga tro på att ju fler vi är som säger ifrån, desto högre hörs vi.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24
25
26 27 28 29
30
<<< September 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se